Det var rätt länge sedan sist. Förkylningar som däckar en kommer ju inte så tätt, vilket känns rätt tur.
Huvudet känns som en boll och jag bara snyter och hostar. Nåväl, jag är varken speciellt ömklig eller hypokondrisk, så jag väntar bara på att det ska vända. Men till dess, så blir man ju lätt förvisad till sängar, soffor och fåtöljer – då varje försök till att göra något vettigt obevekligt besvaras med total utmattning.
Resten av familjen är i stugan, så jag försöker göra förkylningskarantänen så duglig som möjligt.
TV:n blir ju lite av en kompis, men det är vid sådana här tillfällen man märker att man hört och sett det förut. TV4 är ju rena mörkret (är glad att slippa ännu värre kanaler). Deras dokumentärer och vettlösa realityprogram får mig att kasta mig på kanalväljaren. Hundar utan hem, kvinnor som svettas för mycket…
Då är SVT:s program generellt som en sval, skön bris. Bortsett från att jag tillhör skaran som metodiskt undviker allt vad OS heter (lite ironiskt att bli däckad just nu), så innehåller SVT-kanalerna – inte minst 24:an och Kunskapskanalen – bra program som känns gjorda för intelligenta människor.
Nåväl, kvällen slutade med att jag fick nobba alla kanaler och se en DVD-film istället. Charlie Wilson’s War. Bra och begåvat.
Förkylningen är aningen bättre idag.
