Senaste pins
  • Follow Me on Pinterest
Blandat Storuman Vardagsfunderingar

När alla gått hem men lyset fortfarande är på

By
on
2010-04-10

Det ligger något fascinerande runt det övergivna och glömda. Författaren och fotografen Jan Jörnmark verkar vara ute på en oändlig odyssé bland alla världens märkliga övergivna platser. Hans hemsida och böcker har en fullkomligt hypnotisk dragningskraft och det är lätt att förlora sig i fyra nyanser av rost, eller lunchrummet där kaffekopparna fortfarande står på borden.

radio.jpg

Det finns en slags motsvarighet på nätet – de oräkneliga sajterna som någon bara glömt bort, slutat uppdatera, men som fortfarande ligger ute. Troligen åker de lite snålskjuts på någon större server, eller ligger på gratisytor under någons epostkonton. Gemensamt för dessa och Jörnmarks märkliga rapporter, är att man genast börjar fundera över vad som egentligen hände. Tröttnade någon? Gick föreningen in i törnrosasömn?

När jag googlade på min gamla hemkommun Storuman blev en av träffarna amatörradioföreningen STARKs hemsida. På startsidan låter föreningen lite ursäktande berätta att de fortfarande existerar, men inte haft möten på ett tag. Nu ska det bli årsmöte, och tidpunkten för detta är 14 april 2005…

Amatörradio? Jag kommer ihåg dessa amatörradioentusiaster. De verkade vara en slags blandning av nörd, teknikpionjärer och rebeller på något vis. Jag minns de långa antennerna på bilarna och märkliga anropsnamn på bakrutedekalerna. Jag minns också de malplacerade antennmasterna i vissa av villaträdgårdarna. Det var en slags klassöverskridande, internationell herrklubb som i ärlighetens namn var lite svår att helt och hållet förstå. För nog var det i stor utsträckning en herrklubb? Visst fanns/finns det väl kvinnor som hittat in till denna hobby, men de kan inte utgöra speciell stor del av den hörlursförsedda skaran.

Någonstans så känns det som om internet tagit över hela grejen bakom amatörradioidén – hitta nya kontakter, prata med människor på andra sidan jorden, lyssna på främmande språk och någonstans känna igen en annan radioamatör. Hobbyn måste ha krympt betänkligt i takt med att fler börjat förhålla sig hemtamt på det stora nätet.

Jag vet inte hur det gick för Storuman Tärnaby Amatörradioklubb – om de någonsin fick hålla sitt nya årsmöte. I den bästa av världar lever de och har hälsan och master stolt resta mot den mörka rymden. Någon kommer säker att berätta det för mig efter det här inlägget i alla fall. Men alldeles oavsett om de somnat in, eller fortfarande har hälsan och anropsnamn, så fascinerar ständigt de möjliga svaren på frågan ”vad hände?”

TAGS
RELATED POSTS

LEAVE A COMMENT