Senaste pins
  • Follow Me on Pinterest
Vardagsfunderingar

Snö

By
on
2012-10-27

Det finns flera hundra samiska ord för snö, vilket är en rätt vacker tanke. I stockholmstrakten finns det bara två kända ord för detsamma – snö och snökaos. Inte sällan betyder de även samma sak, då det kollektiva guldfiskminnet på något häpnadsväckande sätt får människan att tänka att det som hände förra året nog antagligen inte gäller i år.

Sen i förrgår kväll kom snön och hälsade på i Enskede, som för den oinvigde är en av alla dessa stockholmsnära områden. Jag var inte särskilt förvånad, då det liksom luktade snö i den kalla, klara eftermiddagsluften. Den snö som föll i skydd av kvällsmörkret lämnade inget kaos efter sig, men väl en dubbel känsla.

Jag är, hur jag än vrider och vänder på det, ingen vän av snö. Den har för tydligt hängt ihop med snöskottning, kyla, vinterdäck och kroknande tak för att jag ska kunna se särskilt poetiskt på den. Visst, det är fint med vit jul, och det är vackert när solen tittar fram på vårvintern. Men främst av allt kräver den envist hantering. Skotta, borsta, skrapa…

Min farfar ”hanterade” snö hela sitt liv, med det där sammanbitna metodiska lugnet som präglat många norrländska män och kvinnor genom tiderna. Det skulle anläggas en snötipp, där den snö som fångades upp av snöstyraren skulle kunna förpassas längre och längre ut från gården. En perfekt lutning, där nattens hårdfrysta medspår gjorde det lättare och lättare att få styrfart på de välfyllda lassen. Kanterna mellan gårdsplanens skottade yta och den oskottade, jämnades då och då till med spade för att det hela skulle se trevlig och välskött ut.

Sedan skulle taken skottas – möjligen ett par gånger varje vinter. Tonvis med snö som skulle byta viloplats med handkraft. Inte sällan skulle även den från taken nedskottade snön ännu en gång byta plats – kanske för att åter ge sikt genom köksfönstret, eller ännu hellre inte orsaka källaröversvämningar när det var dags för snösmältning.

Så någonstans i DNAt finns det en sammanbiten snöskottargen, som gärna ser att vintern kommer senare, mycket senare. Det glädjer mig stort att den nu ångrat sig en stund.

Nåväl, våren är väl snart här också.

 

TAGS
RELATED POSTS

LEAVE A COMMENT